Sprickor på utsidan, krossad på insidan.

Nej så är det inte. Jag måste skriva av en massa, tankar, känslor. Massor!
Jag är lessen att jag vart så off på senaste tiden har vart mycket på en och samma gång och försökt komma igång i plugget igen.
Om man säger såhär, har haft väldigt mycket tid att tänka på nu när stan inte är tillgänglig.
Så har blivit en hel del tårar på sistonde och jag har klagat, så förlåt för dem som fått lida.
Och idag satt jag ute på gräset på baksidan och tänkte och jag ba Whatahell, slut på det här. Visst Linus totaldissade mig, men hur bra var han... egentligen?
Jag minns första gången jag träffat honom och han skrev "Ändra stil lite kanske?"
Liksom inte kanske det man ville höra.
Och han var inte riktigt min typ (vi var ej tsm, bara nära vänner) för vi bråkade säkert riktiga bråk mellan 5 och 10 gånger över msn. Det gick inte en konversation utan att någon av oss fick damp på den andra.
Så, end of that. Nu skrotar jag det och bara kommer över honom... Done! (:
Och utseendet suger men varför ska jag bry mig.
Riktiga vänner går inte efter utseendet utan efter insidan.
Jag har riktiga vänner.
Det är underbart, jag har funnit dem människor jag aldrig vill förlora.
Dem människor jag alltid kan vara mig själv med, ha roligt med. En underbar känsla att kunna vara sig själv utan att få skit för det.
Nu lämnar vi det,

pussssss!

En hel dag fylld av ett underligt lyckorus.

Så skulle man kunna beskriva det. Den dagen, den 22a augusti var troligen den dagen jag kommer kunna leva länge på.
Det var bara underbart, jag var lycklig på riktigt hela dagen.
Det var väldigt weird att känna den känslan, att bara glömma allting, alla problem, alla lögner och ja allting var som bortblåst.
Det var häftigt, verkligen!
Nu kanske ni undrar varför jag var så glad då?
Stagedive, helt klart värt pengar alltså.
Först var jag helt opepp, var jättetrött och så men när jag väl kom dit och såg alla människor, hörde musiken och alla skratt och glada skrik.
Jag vet inte men det kändes bara så magiskt.

Vill ni veta vad som verkligen gjorde det så värt?
Det var småsaker som bara gjorde att jag skrek av lycka.

Jag träffade Roos, han är underbar <3
Magnus, han var rolig.
Joel, det var fett längesen ju! :c

Det som jag minns mest var alla söta människor jag pratade med och sen:
"Min kompis tycker du ser ensam ut".
Det gick johanna fram och sa till Johan i hbs, sen fick jag en kram, wihi!
Den killen var typ sepesööööt och jättesnäll och omg så charmig. Och hans röst <3
Han sjunger awsum!
Snackade med sångaren i Intohimo, han är charmig fan.



Hörde bra band och bra musik!
OCH MASSA MER, ge mig den dagen tillbaka <3

Stagedive nästa år!!!

PUUUUUSSSSS