Sprickor på utsidan, krossad på insidan.

Nej så är det inte. Jag måste skriva av en massa, tankar, känslor. Massor!
Jag är lessen att jag vart så off på senaste tiden har vart mycket på en och samma gång och försökt komma igång i plugget igen.
Om man säger såhär, har haft väldigt mycket tid att tänka på nu när stan inte är tillgänglig.
Så har blivit en hel del tårar på sistonde och jag har klagat, så förlåt för dem som fått lida.
Och idag satt jag ute på gräset på baksidan och tänkte och jag ba Whatahell, slut på det här. Visst Linus totaldissade mig, men hur bra var han... egentligen?
Jag minns första gången jag träffat honom och han skrev "Ändra stil lite kanske?"
Liksom inte kanske det man ville höra.
Och han var inte riktigt min typ (vi var ej tsm, bara nära vänner) för vi bråkade säkert riktiga bråk mellan 5 och 10 gånger över msn. Det gick inte en konversation utan att någon av oss fick damp på den andra.
Så, end of that. Nu skrotar jag det och bara kommer över honom... Done! (:
Och utseendet suger men varför ska jag bry mig.
Riktiga vänner går inte efter utseendet utan efter insidan.
Jag har riktiga vänner.
Det är underbart, jag har funnit dem människor jag aldrig vill förlora.
Dem människor jag alltid kan vara mig själv med, ha roligt med. En underbar känsla att kunna vara sig själv utan att få skit för det.
Nu lämnar vi det,

pussssss!